Det var nu länge sedan sommaren men jag vill så här i början på hösten ändå minnas tillbaka... då jag och min man över
Midsommar var i de norska fjällen och vandrade. Då kom denna sångstrof märkligt
nog till mig om och om igen. Just orden; Vandraren har ingenstans att gå när
han kommit fram till slutet!
I Guds ord
läser vi mycket om att vandra; Hur Gud själv vandrade med Adam och Eva i Lustgården samt hur Gud vandrade med sitt folk och hur Jesus vandrade omkring och predikade och botade alla slags sjukdomar och krämpor (Matt 4:23). Den Helige Ande har lett
apostlarna till att vandra omkring för att påverka människor med evangeliet just av den enda anledningen att varje människa är på en vandring. Och den största vandringen av alla är just varje människas livsvandring!
Jag tror att varje Jesus troende människa tillhör Guds folk som är ett vandringsfolk som är på vandring.
Och det är inte vilket vandringsfolk som helst utan ett vandringsfolk som vet
vilken deras slutdestination är. Vi vet mot vilket mål vi vandrar... nämligen Himlen!
Jag får ofta
frågan om varför jag gör det jag gör och väljer att predikar, kanske blir pastor
en dag, jag studerar teologi och reser som evangelist till andra länder,
där det är farligt och där det inte finns självklara skyddsramar som vi har i
Sverige. Varför? Varför väljer man detta?
I Upp 7:9-12 står det bland annat " därefter såg jag en stor skara som ingen kunde räkna, av alla folkslag och stammar och länder och språk, de stod inför Lammet (en bild på Jesus), klädda i vita kläder.. (Läs gärna också Upp 4:1-11).
Detta är det
hopp vi som kristna äger, detta är den himmel som är vårt mål och jag vill att en dag ska många människor från alla länder och med olika språk stå där, du och jag, i vita kläder tillsammans med den som varit vår vän på vår livsvandring på jorden, Jesus!
Detta är mitt slutmål, så Nordmans sångstrof (även att jag vet att den är ryckt lite ur sitt sammanhang) kan ur den aspekten slänga sig i väggen då Guds vandringsfolk har någonstans att gå när vi kommit fram till slutet och vi ser gärna att du hakar på och joinar oss och låt det bli till en gemensam vandring, vi tillsammans!